Idealrealisation

Sommarledigheten har infunnit sig och när uppsatsen och 1600-talets engelska gentleman har avklarats kastar jag mig in i annat. Det vill säga Dracula: Origin, äventyrsspelet som utspelar sig i ett gotiskt och viktorianskt engelskt 1800-tal (jag: anglofil? Inte alls…).

Äventyrsspelen verkar vara på återtåg – och ingen är gladare än jag. En pek-och-klicka-äventyr med välskrivet manus slår vilket skjutaspel när som helst. Tyvärr märker man dock att handlingen i äventyrsspel som Dracula inte håller riktigt lika bra som de gjorde när man var yngre.

I Dracula: Origin finns många av Bram Stokers karaktärer bevarade: dels Jonathan och Mina Harker men också spelets protagonist: Professor Van Helsing. Spelets handling snuddar vid den klassiska skräckromanen, men avviker naturligtvis också från den. Det skulle ju inte vara så kul att klicka sig igenom en historia som man redan läst (eller kanske sett på film).

Tråkigt nog är det dock just när spelmakarnas berättelse avviker från romanen som hålen i handlingen uppkommer. Konflikten mellan den moderna borgliga Mina och den dekadenta Lucy (som blir biten av Dracula) är som bortblåst. Istället känns det som om Mina snarare har Lucys karaktär i spelet. Inte heller Jonathan Harker blir densamme. Hans spektakulära flykt från Draculas borg har helt suddats ut. Dessutom har det fragmentariska och mystiska i den ursprungliga Draculaberättelsen ersatts av ett ganska stelt klickande och pussellösande.

Det kanske mest spännande i romanen är kontrasten mellan den gamla aristokraten Dracula och Englands borgliga 1800-tal han placeras i. Spelets första del som utspelar sig i London fångar denna spänning, men den försvinner lika fort som spelet låter Van Helsing ge sig ut på upptäcktsresa till Egypten och vidare i Europa. Klichéerna avlöser varandra: pyramider, munkar och magiska sköldar. Tyvärr håller inte dessa förändringar av handlingen mer än att de någorlunda räddas av de spillror som spelutvecklarna har lämnat kvar av Stokers ursprungliga narrativ.

Att speltidningen IGN nyligen gav det här spelet 8/10 i betyg visar ganska tydligt att spelbranschen fortfarande är ganska svältfödd på välskriven handling. Att jag trots alla brister ändå tyckte om att spela Dracula: Origin visar troligtvis på detsamma.

Andra intressanta bloggar om: 1800-tal, äventyrsspel, Dataspel, Dracula, Litteratur, vampyrer

De senaste dagarna har jag ägnat åt en klockren biografi över Samuel Pepys: Samuel Pepys - The Unequalled Self. Dagboksskrivaren som trots sin hemvist i den engelska restorationens 1600-tal, känns vildare än de flesta. Han skriver ner till synes triviala händelser på ett knivskarpt sätt. Notoriskt otrogen, festande, stundtals klädd i kvinnokläder, makthungrig och sugen på pengar. Dagens värld är kanske inte är så väldigt annorlunda från dåtiden som vi ibland vill inbilla oss.

Biografin, som är skriven av Claire Tomalin, fångar Pepys på ett underbart underhållande sätt. Pepys dagbok talar i och för sig ganska bra för sig själv (kan exempelvis läsas här). Men Tomalin väver ihop Pepys liv med samtida händelser under Cromwell-regimen och restorationen på ett sätt som inte bara får oss att förstå Pepys, utan också får oss att förstå den värld han levde i och vår historia. Rekommenderas varmt!