Idealrealisation

Är nu tillbaka där jag började sommaren: i Uppsala. Efter att ha bott mitt i en religiös krigszon i en månad (förvånande nog - de flesta av oss ser nog Frankrike som ett lugnt land på den fronten), känns det lugnt att vara hemma. Ska ta och koka ner intrycken och sedan lägga upp lite tankar här - förvänta dig alltså helt enkelt tankar kring religion, konflikt och religiös tolerans inom kort.

Efter att ha läst dagens artikel i DN om bloggen Stuff White People Like har jag mer eller mindre fastnat i att läsa texterna. Men jag har lite svårt att förhålla mig till den grymt underhållande råa cynismen gentemot den vita västerländska medelklassen (sådana som mig och författaren av Stuff White People like helt enkelt). Är det inte så att tendensen att se sina åsikter som en del av en trend och parallellt nedvärdera dem är kanske den mest typiska egenskapen hos “Vita människor”? Bloggen är grymt underhållande och slående, men samtidigt deprimerande metadiskuterande på ett sätt som påminner om 90-talets lika cyniska som trista ironi.

Andra intressanta bloggar om: 90-tal, ironi, Stuff White People Like, tolerans

Vem har inte känt suget efter att vilja dela upp världen i lätt avgränsade delar - svarta och vita som rutorna på ett schackbräde. Allt blir då så mycket enklare och man behöver plötsligen inte längre tänka så långt. Vi fixar oss bara lite enkla begreppsliga motsatspar, associerar allt dåligt med det ena och allt bra med det andra. Så har vi löst alla de kniviga problem som tidigare stod i vägen och som gjorde världen sådär trist grå.

Som sagt: Vi är nog ganska många som provat på det. Idag provar Lisa Bjurwald på DN på denna bekväma genväg i argumentationslandskapet. I hennes fall handlar det om nationalism (som hon associerar med negativa) och patriotism (vilket Lisa associerar med negativa ändamål). För visst är det så enkelt att vi enkelt kan skilja på de positiva egenskaperna hos en nationalstatsidentitet och de negativa?

Nja. Hur Lisa än vill dela upp världen efter ett svartvit (dikotomt) mönster, kan man nog inte komma ifrån att både det hon vill se som patriotism och det hon vill se som nationalism innebär en form av diskriminering. Båda innebär ett uppvärderande av den egna nationen à priori, snarare än ett försök till gränsöverbryggande solidaritet mellan nationer. Varför ska vi vara stolta över vår nationalitet, när det finns så många andra betydligt intressantare, djupare och mer chica identiteter att omfamna?

Andra intressanta bloggar om: dikotomier, ledare, Lisa Bjurwald, nationalism, patriotism

På andra sidan gatan tornar de sublimt mäktiga alpbergen upp sig och omger den lilla alpstaden Annecy som en ogenomtränglig mur. Landade här i ett litet studentrum och utan bagage i tisdags. Även om bagaget har kommit i efterhand så känns mycket ganska spartanskt här. Som en sån sak att det är två våningar mellan köksspisen och kylskåpet. Blir mycket konserver..

Blir också mycket franska. Förhoppningsvis allt mer under månaden. Skulle ju vara rätt schyst att göra sig till med en avspänd caféfranska som kan matcha en imaginär basker och pipa. En anglosaxisk image har ju inte riktigt samma je ne sais quoi..

Andra intressanta bloggar om: Alperna, Annecy, Frankrike

Det finns mycket att fira i dagarna. Dels en underbar peppmatch igår, i vänners lag ute på stan. Var underbart att få hänge sig åt den kollektiva yra som spreds i rummet.

På ett mer individuellt plan har jag kanske ännu mer att fira. Under gårdagen skickade jag in sista versionen av magisteruppsatsen jag pulat med senaste året. Något speciellt med att skriva en uppsats under ett helt år - trots att inte många läser den. Uppsaten är ganska så mycket den totala motsatsen till allt det svammel som jag publicerar här (och som andra publicerar på andra bloggar).

Med det inte sagt att min uppsats är så fantastisk. Det känns lite svårt att säga och om några veckor kommer nog det officiella avgörandet (dråpslaget/fanfaren, den som lever får se). Nej, det som gör skillnaden är känslan, känslan av att verkligen ha funderat och forskat igenom det man skrivit, av att bottna i något. Och förutom det: känslan av att helt kapa banden med samtiden och istället dyka ner i texter av vetenskapsmän, pjäsförfattare och filosofer från engelskt 1600-tal. Något som förresten Nina Björk uttalar sig på ett liknande sätt om på DN idag.

Andra intressanta bloggar om: 1600-tal, forskning, fotboll, fotbolls-em, uppsats

Efter denna natts sömn kändes allt lite småkonstigt. Efter diffusa morgondrömmar vaknade jag med en känsla av att pengar var vad jag behövde. Inte lite - utan mycket.

Bakgrunden: För ungefär ett år sedan tog jag ut en civilingenjörsexamen. En sådan där präktig en med löfte om ett välbetalt jobb. Efter en del beslutsångest kändes dock inte som om den vägen var så kul som jag en gång trott. Istället har jag sedan dess läst en magister i idéhistoria. En sådan där osäker grej utan klara associerade framtidsbilder.

När man så vaknar en morgon, med drömmar om lyckliga och rika vänner färskt i minnet, så visar det sig att en underlig känsla infinner sig. Inte för att jag egentligen känner att jag saknar så mycket nu. Snarare är den en konformistisk känsla av att vilja passa in. Den visar upp sitt fula tryne när man är som minst på vakt - under tidiga söndagsmorgnars yra drömmar.

Vaknade tidigt och promenerade genom uppsalaparkerna
Medan frukosten står och puttrar tittar jag
ut på balkongväxterna som växer i solskenet

Andra intressanta bloggar om: frukost, morgon, parker, sol

De senaste dagarna har jag varit isolerad i lägenheten. Kombinationen av pollenallergi och bokplöjning har satt sin effekt. Kanske är det denna isolering som fått min att reflektera över vad man egentligen funderar över. Vad är det som sätter igång mina och era tankar?

En del av tankarna har gått åt det mer bittra hållet: Hur mycket av det vi tänker är egentligen tankar som är relevanta för oss själva? Hur mycket blir snarare någon typ av spegel av medieintryck, intryck som vi likt betingade hundar kastar oss över och besvarar? Ofta besvarar vi dem på ett ganska impulsivt och oreflekterat sätt. Ofta har vi ingen egentligen relation till dessa händelser själva, utan fabricerar fram ett personligt förhållande utifrån journalisters representationer av allehanda händelser.

Mycket av den debatt som sker i bloggar, i media och i fikarum rör frågor som vi artificiellt matas med snarare än frågor som väcks av händelser i vår närhet. Vanligtvis brukar vi vara ganska nöjda med det. Medias representation av händelser blir ett skådespel som vi kan recensera och debattera. Vår personliga relation till den verkliga händelsen blir ointressant och därmed frågan om de mänskliga öden som ligger bakom texten, bilden och tv-inslaget. 

Jag har kanske isolerat mig för länge. Jag matchar knappast solskenet och grönskan utanför mitt fönster. Men har inte medieklimatet och därmed tyvärr även mitt och era personliga samtal i livet kommit i samma otakt med omgivningen? Otakt med omgivningen som en allergisk som isolerat sig i en artificiell bur av mediekommentarer.

Andra intressanta bloggar om: cynism, media, mediakritik, medier, representationer

Oerhört sent. Fantastiskt efter. Patetiskt.

Hade mitt första blogginlägg varit en löpsedel hade den säkert innehållit något (eller alla) av de orden. Såhär när bloggen blivit svenssonskaskt av Svensson och bloggartrenden är mindre trendig än bakmaskinen kastar jag mig in i matchen. Det kommer att bli ömsom pretentiöst, ömsom vardagligt. Stundom intressant - men säkert oftast patetiskt.

Häng med när jag ger mig in i bloggtrenden som inte längre finns!