Patriotism och nationalism
Vem har inte känt suget efter att vilja dela upp världen i lätt avgränsade delar - svarta och vita som rutorna på ett schackbräde. Allt blir då så mycket enklare och man behöver plötsligen inte längre tänka så långt. Vi fixar oss bara lite enkla begreppsliga motsatspar, associerar allt dåligt med det ena och allt bra med det andra. Så har vi löst alla de kniviga problem som tidigare stod i vägen och som gjorde världen sådär trist grå.
Som sagt: Vi är nog ganska många som provat på det. Idag provar Lisa Bjurwald på DN på denna bekväma genväg i argumentationslandskapet. I hennes fall handlar det om nationalism (som hon associerar med negativa) och patriotism (vilket Lisa associerar med negativa ändamål). För visst är det så enkelt att vi enkelt kan skilja på de positiva egenskaperna hos en nationalstatsidentitet och de negativa?
Nja. Hur Lisa än vill dela upp världen efter ett svartvit (dikotomt) mönster, kan man nog inte komma ifrån att både det hon vill se som patriotism och det hon vill se som nationalism innebär en form av diskriminering. Båda innebär ett uppvärderande av den egna nationen à priori, snarare än ett försök till gränsöverbryggande solidaritet mellan nationer. Varför ska vi vara stolta över vår nationalitet, när det finns så många andra betydligt intressantare, djupare och mer chica identiteter att omfamna?