Biobränsle och kapitalism
Det är svårt att inte känna ångest inför kombinationen av ett ökat tryck på fossila bränslen från en mångårig global ekonomisk tillväxt och de klimatproblem som vi blir allt mer medvetna om. Dessa problem kommer knappast att minska och är nog de största problem som vår globala kapitalistiska och politiska struktur har ställts inför någonsin. Just de här problemen visar också hur trögrörligt vårt moderna samhälle är och hur starkt integrerade vårt ekonomiska system är med vad tonvis av infrastruktur och även med våra vardagliga vanor.
Systemet blir så trögrörligt att vi hellre sätter vår tilltro till snabba teknologiska fixar, snarare än att vi tar ett helhetsgrepp och förändrar mer grundläggande strukturer. Istället för att ifrågasätta det faktum att varje bilist åker runt med tonvis av metall omkring sig dagarna i ända och därmed konsumerar litervis med bränsle, så försöker vi att mätta vår bränslehunger från andra källor än de fossila oljekällorna. In kommer: Biobränslen. De har bara ett problem: Biobränslen är inte fossila. Men det är ju själva poängen med dem – kanske du tänker. Det är ju därför de är bra. Och visst, ur ett klimatperspektiv är det så, men det medför också det problemet att de inte är några sparade reserver som vi pumpar upp utan att produktionen av dem måste konkurrera med annan produktion (läs: MAT).
När vi inte längre vill använda oss av fossila bränslen (att vi inte kan borde vi ha insett för länge sedan), kommer vi att vara tvungna att väga energiproduktion mot andra intressen på ett mycket med påtagligt sätt. Tidigare osammankopplade fenomen kommer att integreras allt starkare: precis som att massiv privatbilism redan nu leder till höga matpriser. Det är alltså det vi ser på matvärldsmarknaden, där biobränslen driver upp matpriserna. Men istället för att ifrågasätta själva biobränsleproduktionen kanske vi snarare ska ifrågasätta bio- och fossilbränslekonsumtionen. Att bara ersätta bensin med biobränslen och hålla kvar vid våra infrasystem är inte en hållbar lösning. Istället bör vi ställe om våra infrasystem på ett sätt så att vi kan konsumera ickefossila bränslen på ett hållbart sätt.
5 July 2008 kl. 16:43
Varför inte börja med de två största problemen, överbefolkning och överkonsumtion?
5 July 2008 kl. 17:52
Jo visst. Men egentligen är väl överkonsumtion och överbefolkning samma problem? Problemet är väl egentligen inte att vi är många människor på jorden, utan att priviligerade människor överkonsumerar resurser. Självklart är det ju också så att fler människor innebär större matbehov och liknande - men i dagsläget tror jag inte det är där skon klämmer.